Skolans mål - att hålla budget

Ursäkta mig, men jag har tydligen fått allt om bakfoten! Jag trodde att vårt uppdrag var att dana morgondagens vuxna, att förbereda våra ungdomar för ett framtida liv i studier och/eller arbetsliv.  Så fel jag haft!

Idag hade vi ett uppföljande möte om budgetläget. Då fick vi klart för oss att vårt uppdrag är att hålla budget. Inkomsterna - elevpengen - måste matcha utgifterna, det vill säga huvudsakligen lönekostnader och lokalhyror. Trots fullbelagd skola utan tomma utblildningsplatser är det inte möjligt. Antingen måste vi in med 150 elever till eller göra oss av med tio lärare.

Sedan jag för drygt tjugo år sedan började min lärarbana kan jag se följande försämringar:
- gruppstorlekar. En full klass var 30 elever. Idag är det minst 32, ofta 34 eftersom man iskallt räknar med ett visst avhopp.
- Undervisningstid. En gång i tiden var en heltidstjänst för kärnämneslärare drygt 500 timmar. Idag är det 540. Då har jag inte räknat in nedanstående variabel.
- Garanterad undervisningstid. En gång i tiden innebar en kurs på 100 poäng att det lades ut 100 timmar undervisning. Idag finns inte den begränsningen. Det kan innebära att en kurs på 100 poäng tilldelas 80 timmar. Utan att innehållet i kursen reducerats, snarare tvärtom. Förutom att det innebär färre lärarledda lektioner för eleverna innebär det också att det till synes ryms minst ytterligare en undervisningsgrupp i lärarens tjänst. Så även om USKen (som för övrigt inte anses finnas längre) inte ökat märkbart så har antalet elever en lärare ska handleda ökat med nästan 20% samtidigt som elevens tid med läraren, i syfte att uppnå målen, minskat med lika mycket.
- Fortbilding. När jag en gång i tiden började som lärare fanns det en ambition att lärare i språk skulle kunna besöka målspråkslandet med några års intervaller. Så är det inte längre. Jag har de sista 15 åren inte haft möjlighet till någon individuell fortbildning. Förutom den jag själv bekostast.
-Stöd för elever med särskilda behov. Jag har tagit upp det förut, men repeterar: idag anser man att alla elever ska "inkluderas". De som inte orkar med de sociala kontakterna eller det höga tempo som förflyttningar mellan lokaler och lärare innebär far antingen mycket illa i de stora undervisningsgrupperna eller tvingas att bli hemmasittare.
- Kontakter med samhället utanför skolan. Över tid har jag noterat hur antalet externa föreläsare, studiebesök och kontakt med pågående forskning har minskat till i princip noll.

Alla ovanstående punkter skulle kosta pengar att åtgärda. Pengar som alltså uppenbarligen inte finns, sedan kommunala hyresbolag och tillhandahållare av uppköpta tjänster tagit sitt. Skolans uppdrag verkar alltså inte längre vara att främst dana framtida medborgare utan att hålla budget. Vilka resultat kommer detta att ge i framtida PISA-undersökningar?