Nu riskerar jag att hamna i blåsväder på riktigt! Anklagas för att "kacka i eget bo". I egenskap av IT-pedagog borde jag ju brinna för allt som har med datorer att göra, inte minst stämma upp i jubelsången kring beslutet att göra programmering obligatorisk i skolan.
Jag tycker att det är hur kul som helst att programmera! Jag gör det med mina elever! Men jag anser inte, upprepar INTE, att det är livsviktig kunskap!
Utvecklingen går så snabbt! När jag för ungefär tio år sedan började fördjupa mig i pedagogiskt utnyttjande av IT fick jag tillverka pedagogiskt material huvudsakligen genom programmering. Idag finns det helt andra möjligheter. Idag går det att använda sin fantasi och kreativitet digitalt utan att behöva några som helst kunskaper i programmering. Andra har redan gjort jobbet och ger mig möjlighet att i färdigprogrammerade moduler skapa fantastiska resurser för mina elever.
Behöver alla som tar körkort en grundläggande kunskap om hur bilmotorn, idag oerhört tekniskt avancerad, fungerar? Nej. Däremot behöver alla, inte bara de som tar körkort, en gedigen kunskap om hur man uppför sig i trafiken. Olika kunskap för olika grupper, ett litet barn behöver till exempel kunskaper om hur man säkert tar sig över en trafikerad väg medan en lastbilschaufför också behöver kunna en massa om hur hens lastbil klarar bromssträckor och last. Jag anser att det är samma sak med den digitala världen. Alla behöver inte förstå hur den är uppbyggd, men alla behöver förstå hur man navigerar i den på ett säkert sätt.
Så varför programmerar jag med mina elever? Därför att jag tror att det fyller många funktioner då det gäller att utveckla logiskt tänkande. Därför att jag tycker att det är kul. Därför att jag har valt det som en av många tänkbara pedagogiska metoder. Det finns fler. Jag tycker inte att pedagogiska metoder ska skrivas in i läroplanen som obligatoriska, jag tycker att en överväldigande majoritet av lärare är tillräckligt professionella att välja sina egna metoder anpassat efter elevgruppen.
Däremot tycker jag att det är skolans skyldighet att lära elever att konstruktivt och säkert navigera i den digitala världen. Det finns så många fantastiska möjligheter till kreativt skapande och konstruktivt samarbete! Men också faror som vi faktiskt inte riktigt kan överblicka. Hur kan de bilder och texter vi lägger ut på sociala medier användas i framtiden? Vem styr vilka svar vi får på våra sökningar? Hur kan våra sökningar användas i kartläggande syfte? Vilka köper informationen om oss? Hur kan våra konton hackas och användas på icke önskvärt sätt? Hur anonyma är vi i olika forum och hur används den möjligheten att vara anonym? Detta är livsviktig kunskap. Om detta må vi tala! Detta måste understrykas i skolans styrdokument! Detta måste varje vuxen som har en relation till en ung människa fundera på!
Vi vuxna kanske inte alltid förstår oss på programmering, men vi förstår oss på att diskutera och ställa relevanta frågor om säkerhet och om hur det är att vara en ansvarstagande medborgare, både i det reella och digitala samhället. Låt oss göra det! Med eller utan programmering på schemat.
