Inköpsstopp

I ett försök att komma tillrätta med ett stort underskott är vi belagda med inköpsstopp. Igen. Underskottet lär bero på ett oförmånligt upphandlande, i det här fallet av IT-tjänster. Am I surprised?

Det här med upphandling - vem sköter egentligen det? Inte vi lärare i alla fall. Jag kan ge ett kanske trivialt men talande exempel: personalrummets kaffeautomat. Vi har ett avtal med någon firma. På en maskin som inte fungerar. Ungefär tre av fyra gånger brygger den bara en fjärdedel av önskad mängd, blaskigt, dessutom. Tre av fyra muggar går alltså i slasken. Men vi är bundna av avtalet.

Ett annat exempel, som jag tror att jag nämnt tidigare: kopieringsmaskinen. Den kan inte häfta och inte heller kopiera på båda sidorna av papperet. Om någon försöker sig på dessa funktioner slammar den igen totalt. Alltså står 40 lärare och handhäftar. Vad kostar det, räknat i betald arbetstid? Och vad kostar det i extra papper? Miljötänk?

När det gäler upphandlingen av IT-avtal ställer jag mig ännu mer frågande. Vi har 1:1 när det gäller datorer, alla elever har alltså varsin dator. Men av någon anledning synkar inte dessa datorer med det upphandlade systemet. Jag ska kanske tillägga att jag är IT-pedagog. Jag kan de här grejerna. Vi har en fantastisk IT-tekniker på skolan. Han kan de här grejerna. Har någon frågat oss?

Inköpsstoppet då, vad får det för konsekvenser? Vi kan inte förnya läromedel. Vi kan inte gå på studiebesök. Vi kan inte ta in utomstående föreläsare. Vi kan inte bjuda in författare. Vi kan inte ha utbyte med andra skolor, varken i Sverige eller från andra länder. Vi kan inte prenumerera på digitala tjänster. Vi kan inte gå på fortbildning.

Vi är en skola med plats för 1500 elever. Vi är fullbelagda. Vi har stora klasser. Hur är det möjligt att vi inte får ekonomin att gå ihop? Var finns satsningen på skolan? I vems fickor hamnar pengarna? Hur kan vi påverka?

Lärarlegitimation igen!

Jag skickade ju in en komplettering till min lärarlegitimation för att få behörighet att undervisa i alla mina ämnen på gymnasiet. Intygade att jag under mer än fjorton år, förutom undervisande i svenska, som jag har full behörighet i, också undervisat i  de ämnen jag formellt bara har behörighet att undervisa i grundskolan i, det vill säga svenska som andraspråk och engelska. Med påskrift av nöjd rektor. Nu har jag fått det nya beslutet. Svenska som andraspråk anser man att jag kan undervisa i. Men i engelska avslogs min ansökan med motiveringen att jag enbart undervisat i ,kurs A (som det hette då, numera Engelska 5). Däremot har man utökat min behörighet att omfatta från åk 3 i grundskolan.

Vänta nu! Man anser alltså inte att jag klarar att sätta rättvisa betyg i en kurs som jag under snart 20 års tid undervisat i. Samplanerat och sambedömt med kollegor. Deltagit i ämnesfortbildning. Deltagit i diskussioner kring hur kurserna ska utformas i GY11. Handlett lärarkandidater.
 Däremot ger man mig full frihet att undervisa och bedöma 9-åringar. Pedagogiken kring deras lärande deltog jag teoretiskt i runt mitten av 1990-talet, men jag har aldrig praktiserat den. Jag har inte satt mig in i LGR11.

Det finns ytterligare en aspekt. Just nu får jag alltså bara undervisa i svenska. Att göra detta på heltid är i princip omöjligt. De flesta i skolan vet vad detta innebär av rättningsbörda. Det för också med sig att jag inte, som tidigare, kan ha samma elevgrupp i två ämnen vilket på många sätt ökar förutsättningarna för ämnesövergripande arbete. Inte bara mellan mina ämnen utan också att i större utsträckning samarbeta med karaktärsämnena. Skolverkets beslut bidrar alltså i stor utsträckning till att begränsa mina elevers förutsättningar. Vad är egentligen målet?