Nu är jag nästan full i skratt! Jag fick ju avslag på min begäran att anses behörig att undervisa i engelska på gymnasiet, något jag gjort i nästan 20 år, och med behörighet för högstadiet i bagaget. Nu pratar vi ändå om att jag ska ta en klass i engelska, samma som jag kommer att ha i svenska. Det underlättar på många fronter: jag och eleverna begränsar antalet personer vi ska interagera med, arbetslaget har färre personer att samarbeta med och jag slipper ha bara det rättningstyngda ämnet svenska.
Jag hade ändå en uppfattning om att det skulle kunna gå att lösa; jag hade för mig att regelverket sa att i princip vem som helst kan undervisa i ett ämne, men att betygen bara kan sättas av behörig lärare. Det torde inte vara så svårt att få en kollega att med gott samvete underteckna mina betygskataloger. Jag ville bara dubbelkolla att det verkligen är på det sättet. Jag hade fel.
Betyg ska sättas av den lärare som är ansvarig för kursen. Om den läraren inte är behörig ska betygen sättas tillsammans med legitimerad lärare. Den läraren - och det är här det börjar bli riktigt intressant -- behöver INTE vara behörig i just det ämnet.
Vänta nu! Jag har legitimation och är behörig i svenska och svenska som andraspråk. Det innebär att jag skulle kunna underteckna någon annans betygskatalog i engelska! Men inte mina egna. Eller? Vad är det jag inte förstår?
Hårddraget skulle denna skrivelse också kunna innebära att skolan skulle kunna plocka vem som helst från gatan och sätta den personen att undervisa i låt oss säga kemi. När det blir dags för betygssättning kan detta ske i samråd med vilken legitimerad lärare som helst, till exempel mig. Som saknar all tänkbar kunskap att betygsätta elevers kunskaper i kemi. Och som fortfarande inte får sätta betyg i en kurs i engelska. Vad är det jag inte förstår?
Läs gärna igenom detta och detta och förklara sedan för mig om jag har missuppfattat något!
Visar inlägg med etikett lärarlegitimation. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett lärarlegitimation. Visa alla inlägg
tisdag 26 maj 2015
onsdag 1 april 2015
Lärarlegitimation igen!
Jag skickade ju in en komplettering till min lärarlegitimation för att få behörighet att undervisa i alla mina ämnen på gymnasiet. Intygade att jag under mer än fjorton år, förutom undervisande i svenska, som jag har full behörighet i, också undervisat i de ämnen jag formellt bara har behörighet att undervisa i grundskolan i, det vill säga svenska som andraspråk och engelska. Med påskrift av nöjd rektor. Nu har jag fått det nya beslutet. Svenska som andraspråk anser man att jag kan undervisa i. Men i engelska avslogs min ansökan med motiveringen att jag enbart undervisat i ,kurs A (som det hette då, numera Engelska 5). Däremot har man utökat min behörighet att omfatta från åk 3 i grundskolan.
Vänta nu! Man anser alltså inte att jag klarar att sätta rättvisa betyg i en kurs som jag under snart 20 års tid undervisat i. Samplanerat och sambedömt med kollegor. Deltagit i ämnesfortbildning. Deltagit i diskussioner kring hur kurserna ska utformas i GY11. Handlett lärarkandidater.
Däremot ger man mig full frihet att undervisa och bedöma 9-åringar. Pedagogiken kring deras lärande deltog jag teoretiskt i runt mitten av 1990-talet, men jag har aldrig praktiserat den. Jag har inte satt mig in i LGR11.
Det finns ytterligare en aspekt. Just nu får jag alltså bara undervisa i svenska. Att göra detta på heltid är i princip omöjligt. De flesta i skolan vet vad detta innebär av rättningsbörda. Det för också med sig att jag inte, som tidigare, kan ha samma elevgrupp i två ämnen vilket på många sätt ökar förutsättningarna för ämnesövergripande arbete. Inte bara mellan mina ämnen utan också att i större utsträckning samarbeta med karaktärsämnena. Skolverkets beslut bidrar alltså i stor utsträckning till att begränsa mina elevers förutsättningar. Vad är egentligen målet?
Vänta nu! Man anser alltså inte att jag klarar att sätta rättvisa betyg i en kurs som jag under snart 20 års tid undervisat i. Samplanerat och sambedömt med kollegor. Deltagit i ämnesfortbildning. Deltagit i diskussioner kring hur kurserna ska utformas i GY11. Handlett lärarkandidater.
Däremot ger man mig full frihet att undervisa och bedöma 9-åringar. Pedagogiken kring deras lärande deltog jag teoretiskt i runt mitten av 1990-talet, men jag har aldrig praktiserat den. Jag har inte satt mig in i LGR11.
Det finns ytterligare en aspekt. Just nu får jag alltså bara undervisa i svenska. Att göra detta på heltid är i princip omöjligt. De flesta i skolan vet vad detta innebär av rättningsbörda. Det för också med sig att jag inte, som tidigare, kan ha samma elevgrupp i två ämnen vilket på många sätt ökar förutsättningarna för ämnesövergripande arbete. Inte bara mellan mina ämnen utan också att i större utsträckning samarbeta med karaktärsämnena. Skolverkets beslut bidrar alltså i stor utsträckning till att begränsa mina elevers förutsättningar. Vad är egentligen målet?
Etiketter:
lärarlegitimation,
problem,
skola,
ämnesintegrering
fredag 28 november 2014
Lärarlegitmation
Så
småningom fick jag min lärarlegitimation. I grunden är jag utbildad
senarelärare i svenska, svenska som andraspråk och engelska. Senarelärare innebär att man kan undervisa mellan- och högstadie. Jag fick min först
tjänst som lärare för nyanlända invandrarungdomar i gymnasieåldern. De kom från
det då brinnande kriget i Bosnien. En erfarenhet som skulle kunna fylla metrar
av blogginlägg, men nu har detta inlägg ett annat fokus. Då fanns ingen annan
utbildning, utan jag var behörig att undervisa i svenska som andraspråk, även på gymnasienivå.
Jag
påbörjade en komplettering för att bli behörig även i svenska, men fick efter
fyra år en anställning på en annan gymnasieskola. Den rektorn ansåg att jag,
med sju terminers heltidsstudier i svenska och två i svenska som andraspråk,
var helt kompetent att undervisa i dessa ämnen på hans skola. Tjänsten kom
också att innefatta undervisning i engelska på de grundläggande nivåerna. Detta
pågick i fjorton år innan jag bestämde mig för att plugga IT-pedagogik och sedan ställa
mig till arbetsmarknadens förfogande. En arbetsmarknad som kräver lärarlicens.
Jag
slutförde studierna i svenska för att bli behörig till gymnasiet genom att läsa
två litteraturkurser. Jag är inte helt säker på att detta gjort mig till en
bättre lärare, men det var rätt kul. Det känns lite konstigt att dessa kurser
uppväger många års kollegiala diskussioner kring kursmål, men…
Jag har
således en legitimation som ger mig behörighet att jobba i grundskolan i alla
mina ämnen (vilket jag alltså aldrig gjort) och i svenska och samtliga
humanistiska fördjupningar på gymnasiet. Men inte i engelska eller svenska som
andraspråk.
Efter
ett tag tycktes beslutsfattarna ändå inse vissa glapp i idén med
lärarlegitimation och tillfogade en möjlighet att låta rektor intyga att man,
efter minst åtta års erfarenhet, ansågs kompetent att undervisa i vissa kurser
och ämnen. Jag införskaffade efterfrågat intyg och skickade in för komplettering.
För snart ett år sedan. Ännu inget svar.
Det
löjliga är att jag enligt min legitimation just nu är behörig att undervisa i
åldersgrupper och kurser som jag helt, efter tjugo år, helt saknar erfarenhet
av. Samtidigt anses jag obehörig i kurser som jag under många år inte bara
undervisat i, utan också haft kontinuerlig fortbildning i och, inte minst,
under snart tjugo år haft kollegialt samarbete kring.
Missförstå
mig rätt, jag är inte per definition för lärarlegitimation. Jag tycker INTE att
en person utan adekvat pedagogisk och ämnesrelaterad utbildning ska få
undervisa våra ungdomar! Men hänsyn måste tas till att vi som tagit oss igenom
en lärarutbildning med åren kan hamna lite vid sidan om det som från början
avsågs. OCH att vi genom kontinuerligt arbete faktiskt är helt kompetenta till
det!
JA till
lärarlegitimation. NEJ till lärarlegitimation som försvårar för elever att få
tillgång till kompetenta lärare!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)