Vart tar pengarna vägen? Det är ju uppenbart att alla anser att vi i skolan, trots stora investeringar, presterar allt sämre. Jag har nu varit lärare i över 20 år. Jag noterar allt större grupper och allt fler undervisningstimmar, fördelade på allt fler kurser. Lägre anslag till läromedel, fortbildning och föreläsare. Så vart tar pengarna vägen? Inte hamnar de hos oss i alla fall, den saken är säker!
Lokalhyror. När jag en gång började som lärare betalade skolorna en närmast symbolisk summa i hyra för lokalerna. När skola kommunaliserades "marknadsanpassades" hyrorna och kommunerna kan ta ut (av de utbetalade statliga medlen) det de anser är ett marknadsanpassad hyra. På de skolor jag arbetat på är hyran idag många hundra procent högre än den ursprungliga. Ett enkelt sätt för kommunerna att balansera en (omöjlig?) budget?
Upphandling av tjänster. Vi lägger ut mycket på entreprenad. Städningen, till exempel. Jag känner till flera skolor där kostnaden ytligt sett minskat radikalt sedan de gamla städarna sparkats och tjänsten istället upphandlats. Att det sedan också medfört andra kostnader i form av upprepade samtal och möten med städföretaget kring allt som inte fungerar, att annan personal får utföra en del av uppgifterna eftersom de inte utförts och utryckningar från bevakningsföretag för att inhyrd städpersonal inte informerats om larmrutiner tycks inte räknas. Dessutom har det ofta inneburit en stor omsättning av städpersonal eftersom vissa städfirmor inte haft en acceptabel personalpolitik.
Ett annat exempel på dyr upphandling gäller IT. Här är jag relativt insatt eftersom jag ju har en fördjupad kunskap inom området. Dessa upphandlingar sker på förvaltningsnivå, högt över huvudet på oss som jobbar på fältet. Resultatet blir ofta att vi, förutom stora kostnader, belastas med ansvaret att underlätta livet för företaget som tillhandahåller tjänsterna snarare än att kunna ställa pedagogiskt underbyggda krav.
Kort sagt: det känns ofta som om skolan, och de från statligt håll anslagna medlen, blivit en mjölkko för ett flertal kommersiella aktörer. Och det är inte eleverna som är vinnarna!
tisdag 18 augusti 2015
torsdag 13 augusti 2015
Nytt läsår!
Så är vi här igen! Nytt läsår! Nya elever, nya utmaningar. Här är några av dem:
Sammanslagna klasser. Några av klasserna på estetiska programmet är för små och slås därför ihop i alla kärnämnen. På ytan kan detta, ur ekonomisk synvinkel, verka vara en lysande idé. Men låt oss titta på några av konsekvenserna.
- Infärgning. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: be oss inte lägga tid på att planera ämnesövergripande projekt om vi inte får möjlighet att genomföra dem! Två klasser med olika inriktningar har olika typer avbehov av förjdupning.
- Bedömning. Vid större projekt finns det goda möjligheter för en kärnämneslärare att vara involverad och få ett utökat bedömningsunderlag. Såvida hen inte är uppbunden av att undervisa den andra delen av gruppen, den som har inte har projekt.
Uppskjutna satsningar. Förra läsåret satsade den här skolan på att utveckla läsning och användning av digitala resurer. Det här läsåret är båda satsningarna lagda på is. Inte på grund av bristande intresse, utan på grund av besparingskrav. Det finns inte längre utrymme att låta någon lärare ha i sin tjänst att fortsätta arbetet. Däremot står det naturligtvis alla fritt att fortsätta satsningen ovanpå full tjänst. Det tråkigaste i det här är egentligen inte den uppskjutna satsningen, utan att mycket av det arbete som så många lärare lagt ner under föregående läsår går helt om intet i och med att uppföljning uteblir. Tyvärr mer regel än undantag i vår värld.
Vad som ingår i en heltidstjänst. När jag en gång i tiden började min lärarbana innebar en full tjänst för en kärnämneslärare lite drygt 500 undervisningstimmar. På den tiden genererade också en kurs på 100 poäng 100 undervisningstimmar. Idag är det inte så. I år ser min tjänt ut som följer:
- Sex 100-poängskurser utlagda på 540 timmar. Mindre lärarhandledd tid för att uppnå målen, med andra ord.
- Fem olika kurser
- Fem olika klasser med 25-30 elever
- Fem grupper som skriver (olika) nationella prov
- Mentorskap i en årskurs 1
- Elever med hemvist i fyra olika arbetslag
Elever med särskilda behov. I våra klasser har mer än en fjärdedel funktionshinder av olika slag. Det innebär att de ofta behöver anpassning av kursupplägget för att få en chans att visa sina förmågor. I stora grupper och med ett reducerat antal utlagda timmar minskar möjligheten till den typen av anpassning rejält, oavsett hur mycket fortbildning och erfarenhet jag har av de här eleverna.
Inköpsstopp. Fortfarande. Inga studiebesök, inga inbjudna föreläsare, inget förnyande av läromedel eller inköp av digitala licenser. Ingen kostsam fortbildning för lärarna. Inga uppstartsaktiviteter eller bidrag till klassernas team-building.
Exakt HUR kan vi som finns i skolan se alla partiers utlovade satsning på densamma? Och det allra mest beklämmande är att det är eleverna - framtiden - som i slutänden får betala priset. Själv läser jag platsannonser. På tjänster utanför skolan. Fast jag skulle sakna eleverna! Och kollegorna!
Sammanslagna klasser. Några av klasserna på estetiska programmet är för små och slås därför ihop i alla kärnämnen. På ytan kan detta, ur ekonomisk synvinkel, verka vara en lysande idé. Men låt oss titta på några av konsekvenserna.
- Infärgning. Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: be oss inte lägga tid på att planera ämnesövergripande projekt om vi inte får möjlighet att genomföra dem! Två klasser med olika inriktningar har olika typer avbehov av förjdupning.
- Bedömning. Vid större projekt finns det goda möjligheter för en kärnämneslärare att vara involverad och få ett utökat bedömningsunderlag. Såvida hen inte är uppbunden av att undervisa den andra delen av gruppen, den som har inte har projekt.
Uppskjutna satsningar. Förra läsåret satsade den här skolan på att utveckla läsning och användning av digitala resurer. Det här läsåret är båda satsningarna lagda på is. Inte på grund av bristande intresse, utan på grund av besparingskrav. Det finns inte längre utrymme att låta någon lärare ha i sin tjänst att fortsätta arbetet. Däremot står det naturligtvis alla fritt att fortsätta satsningen ovanpå full tjänst. Det tråkigaste i det här är egentligen inte den uppskjutna satsningen, utan att mycket av det arbete som så många lärare lagt ner under föregående läsår går helt om intet i och med att uppföljning uteblir. Tyvärr mer regel än undantag i vår värld.
Vad som ingår i en heltidstjänst. När jag en gång i tiden började min lärarbana innebar en full tjänst för en kärnämneslärare lite drygt 500 undervisningstimmar. På den tiden genererade också en kurs på 100 poäng 100 undervisningstimmar. Idag är det inte så. I år ser min tjänt ut som följer:
- Sex 100-poängskurser utlagda på 540 timmar. Mindre lärarhandledd tid för att uppnå målen, med andra ord.
- Fem olika kurser
- Fem olika klasser med 25-30 elever
- Fem grupper som skriver (olika) nationella prov
- Mentorskap i en årskurs 1
- Elever med hemvist i fyra olika arbetslag
Elever med särskilda behov. I våra klasser har mer än en fjärdedel funktionshinder av olika slag. Det innebär att de ofta behöver anpassning av kursupplägget för att få en chans att visa sina förmågor. I stora grupper och med ett reducerat antal utlagda timmar minskar möjligheten till den typen av anpassning rejält, oavsett hur mycket fortbildning och erfarenhet jag har av de här eleverna.
Inköpsstopp. Fortfarande. Inga studiebesök, inga inbjudna föreläsare, inget förnyande av läromedel eller inköp av digitala licenser. Ingen kostsam fortbildning för lärarna. Inga uppstartsaktiviteter eller bidrag till klassernas team-building.
Exakt HUR kan vi som finns i skolan se alla partiers utlovade satsning på densamma? Och det allra mest beklämmande är att det är eleverna - framtiden - som i slutänden får betala priset. Själv läser jag platsannonser. På tjänster utanför skolan. Fast jag skulle sakna eleverna! Och kollegorna!
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)