Rolig fortbildning!

Jag ska inte vara så skeptisk mot fortbildning. Ibland är den riktigt underhållande. Jag måste delge en del av de citat jag antecknade under en föreläsning som handlade om dokumentation och utvärdering:

"Det är inte formen, utan innehållet, som är det viktiga när man dokumenterar!" You don't say!
"Se möjligheten att dokumentera som en gåva från Gud." Hallelulja!
"VAD ni gör, det vet ni, men ni vet inte HUR ni gör!"  ? Hur har jag gjort alla dessa år?
"Dokumentera - men skriv inga romaner!"  Vad är då vitsen?
"Att mäta är inte bara att använda linjal."  Nähä?
"Det går att mäta något, på något sätt och någon gång" Intressant!
"En som var duktig på önsketänkande var Hitler - önsketänkande är viktigt att få bort!"  Solklart?
"Kritiskt tänkande är viktigt!" Här har jag hållit på i detta yrke i 20 år och ingen har sagt detta förut!
"Nu i höst måste ni ha någon sorts plan över vad ni ska göra!"  Va? Ska det vara nödvändigt?

Nu är jag raljant, jag är medveten om det. Men det var faktiskt ganska kul. Allra roligast var det när det uppdagades att ALLA de kollegor jag pratade med vid kaffet också hade roat sig med att skriva ner fåniga citat från den välmenande föreläsaren.

Men hur blir det så här? Jag tror att svaret är lika enkelt som trist. När vår skola utsattes för en inspektion fick vi mycket (välförtjänt) beröm, men också en lista med punkter att förbättra. En av dessa var, inte helt otippat, dokumentation (detta tycks vara något vi alltid gör för lite). Ansvariga politiker känner sig manade att visa att de minsann tar kritiken på allvar och bokar skyndsamt in lämplig (=billig?) fortbildare. Då kan de visa att de agerat på ett ansvarstagande sätt.

Så här upplever jag att det ofta är i skolans värld. Det är viktigare att på olika sätt ha "ryggen fri" än att arbeta med faktisk skolutveckling. Det är viktigare att vi har dokumenterat en elevs behov av stöd än att faktiskt genomföra detsamma på ett tillfredsställande sätt. Vi (med "vi" avser jag här alla som är delaktiga i skolan) är ständigt granskade och ifrågasätts hela tiden. Vi måste ständigt försvara oss genom dokumentation. Då blir det ibland precis så här skrattretande.

Ämnesintegrering i teorin och praktiken

Jag har suttit på SÅ många fortbildningsdagar som haft som syfte att främja ämnesintegrering. Jag tror stenhårt på idén! Vi har jämfört timplaner, hittat samarbetspunkter och skrivit planer för integreringen. Som naturligtvis måste lämnas in.

Ofta har de här dagarna legat i anslutning till läsårsslut, det vill säga när det kommande läsåret fortfarande är en vision om framtiden. Ofta har jag och mina arbetslagskollegor gått därifrån med känslan av att det ÄNTLIGEN kan bli något utvecklingsarbete. På allvar. Oftast har det inte blivit så.

När terminen startar visar det sig att klasser måste slås ihop i kärnämnena, det vill säga mina ämnen. Det innebär att jag har elever från skilda program i samma grupp. Några ska bli musiker, andra journalister. Några ska bli fordonsmekaniker, andra tekniker. I sina karaktärsämnen gör de helt olika saker. Några är på praktik då och då. Andra har en konsert eller en temavecka. Men inte samtidigt. Visst, det går naturligtvis att försöka göra något som liknar ämnesintegrering för de som inte är borta. Eller i alla fall något som berör deras karaktärsämnen. För jag kan ju inte lämna den halvan för att närvara vid det som de andra gör. Där det sker saker som på riktigt skulle kunna kallas ämnesintegrering.

I en drömskola skulle karaktärsämneslärarna för de olika programmen också samarbeta. Om de inte befann sig i helt olika delar av byggnaden. Om inte deras elever hade helt olika mål med sina val av gymnasieprogram.

Ursäkta om jag inte applåderar längre när det står ”ämnesintegrering” på fortbildningsdagens agenda. 

Handlingsplan vs handlingskraft

Det är mycket, förutom undervisning, vi ska försöka hantera i skolan. Mobbning måste vi förstås ta i med hårdhandskarna mot. Att skola eleverna i demokratiskt förhållningssätt är en självklarhet. Att alla, oavsett kön, religion eller sexuell läggning ska behandlas lika är odiskutabelt. Elevdemokratin måste utvecklas. Och allt måste dokumenteras. Typiska(?) scenarier:

Elev (bankar på lärarrum):                        Hallå, hjälp, det är slagsmål i korridoren!

Lärare (gläntar bara lite på dörren):           Ledsen, har inte tid, vi reviderar skolans

                                                                antimobbningsplan! Den måste vara inlämnad imorgon!

Elev (bankar på lärarrum):                        Hallå, hon kallade mig bög!

Lärare (gläntar bara lite på dörren)            Ledsen, vi har inte tid, vi reviderar skolans HBQT-plan.

                                                                Den måste vara inlämnad imorgon!

Elev (bankar på lärarrum):                        Hallå, de står och röker precis vid ingången!

Lärare (gläntar bara lite på dörren):           Ledsen, har inte tid, vi reviderar skolans antidrogplan.

                                                                Den måste vara inlämnad imorgon!

Elev (bankar på lärarrum):                        Hallå, det står folk och delar ut rasistisk propaganda!

Lärare (gläntar bara lite på dörren):           Ledsen, vi har inte tid, vi arbetar med skolans

                                                                demokratiplan. Den måste vara inlämnad i morgon!

Det enda positiva med den här trenden är att vi förmodligen i slutänden har uppfyllt målen för Likabehandlingsplanen: Alla elever, oavsett kön, religion eller sexuell läggning kan gå hem och känna sig precis lika förbisedda! Ingen glömd!