Ett nytt läraravtal är i hamn! Nu ska
allt bli så mycket bättre! Eller? Tillåt mig att vara precis så
skeptisk som jag brukar vara i sådana här frågor...
- Inga siffror för löneökningar. Ja, hur ska vi tolka det? Vi får ständigt höra att vi lärare är den oavkortat största utgiften för skolorna. Varje öre vi får tar resurser från verksamheten och därmed eleverna. Helt galet! Våra löner borde absolut ligga i en pott utanför den enskilda skolans budget!
- Restriktiva turordningsregler vid uppsägning. Här är jag kluven. Å ena sidan förstår och stödjer jag den underliggande tanken – att ingen behörig lärare ska behöva gå före en outbildad. Å andra sidan ser jag också en risk i att lärare som i och för sig är behöriga i sina ämnen också kan komma att behöva undervisa i eller utföra andra sysslor som ligger utanför den faktiska kompetensen. Jag anser att det i skolans värld inte finns några uppdrag som kan utföras av en person utan formell kompetens. Vi är inte utbytbara. Jag har inte samma kompetens som en psykolog, lärare i andra stadier eller elevstödjare. Men när jag arbetar inom ”mina” områden är jag oslagbar! Om jag ombeds att arbeta med uppgifter utanför min kompetens och erfarenhet är jag inte bättre, men betydligt dyrare, än en engagerad om än outbildad person ”från gatan”.
- Arbetsbelastning. Här finns det mycket att göra! Framför allt måste det till formuleringar som begränsar inte bara lärarens utan också skolans ansvarsområde! Det måste vara i första hand pedagogiskt! Min egen erfarenhet är att det som sliter mest är alla outtalade och ständigt tillkommande förväntningar. Vi har aldrig gjort tillräckligt! Vi borde ha haft fler möten, dokumenterat mera, samtalat mera, haft fler personliga möten! Väldigt ofta tycker jag att vi istället borde dra mycket tydligare och tuffare gränser för vad som är skolans uppdrag.Vårt uppdrag börjar enligt min mening när eleven dyker upp på vår tröskel, beredd att ta till sig undervisning. Många av de arbetsuppgifter jag har idag borde ligga på helt andra bord, besatta av personer med en helt annan kompetens. Jag tänker bl a på administratörer, samtalsterapeuter, fritidspedagoger, socionomer, läkare, socialassistenter, familjerådgivare, dietister och psykologer. Att försöka leva upp till förväntningar som ligger utanför det egna kompetensområdet leder till mycket stor stress. Här måste det till en förskjutning av vad som ingår i en lärares, och skolans, ansvarsområde. Vi ska naturligtvis vara en del av lösningen, men är det rimligt att förvänta sig att vi ska vara hela?
- En annan del av arbetsbelastningen handlar om hur många personer en lärare har att förhålla sig till och vad dessa personer har rätt att förvänta sig. Jag har som mest haft 200 unika individer i undervisning. Det är 200 personer som förväntar sig att få min uppmärksamhet, personliga handledning, personliga respons på sina arbeten, personliga uppmärksamhet och tillfälle till att visa sina kunskaper. Lägg till detta dessa 200 personers anhöriga som förväntar sig en kontinuerlig dialog. Går det under dessa förutsättningar att känna något annat än otillräcklighet? Här måste det till ett förtydligande!
- Arbetsmiljö. Oj, här finns det också mycket att göra! Själv har jag till exempel inte haft en lagstadgad lunchrast på 20 år, än mindre mer än en kafferast i veckan som innebär att jag kan sitta ner och prata med en kollega om något annat än arbetet. Den i skolor generellt dåliga ventilationen har jag poängterat i tidigare inlägg. Vi har mycket liten möjlighet att påverka våra arbetstider och varje tandläkar- eller läkarbesök generar löneavdrag. Det för- och efterarbete av lektionerna som behöver göras sker i en miljö som präglas av avbrott Vår ”förtroendetid” skapar mycket stress. Det är så lätt för alla att hävda att ”det här har du ju utrymme för i din förtroendetid”. Men när tar den slut?
- Vill man på allvar förändra möjligheten för lärare att gå hem och varje dag känna en tillfredsställelse och stolthet i sin yrkesutövning? Fråga oss vad vi behöver! Ta del av vår vardag! Teoretisera inte efter eget tyckande! Fråga oss! Varje dag! Vi vet! Och vi har valt det här yrket för att vi vill spela en avgörande roll i en ung människas liv! Varje dag! Så fråga oss!
