Elever ska utvärdera sina lärare. En fin tanke. Om jag hade
blivit ombedd att göra detta under min tid som tonåring, upptagen med att
försöka bli vuxen, hade mina högsta betyg gått till outbildade vikarier som
ägnade lektionerna åt att leka ”hänga gubbe” på tavlan.
En av skolorna jag arbetat på tillämpade under något år digital
utvärdering. Där fanns, bland annat, följande omdömen om mig som lärare:
”Anna är fan sämst!”
”Man fattar ingenting av lektionerna, det är så himla
rörigt!”
OK, lite bakgrund. Det första citatet kommer från en gosse
som jag var mentor för. Han hade det otroligt struligt, hade blivit utslängd
först av sin mamma och sedan av sin flickvän. Effekten blev förstås att skolan
blev lidande. Vi hade samma dag haft ett möte där jag satt lite hårt mot hårt:
ta emot det stöd skolan kan erbjuda eller sök alternativ. Jag erbjöd mig att
följa honom till kuratorn. Det skakade naturligtvis om hans värld och han
tyckte att jag var oerhört jobbig som inte bara lät honom vara, givetvis med
bibehållet studiebidrag trots upprepad frånvaro. Facit: Han gick så småningom
med mig till kuratorn som via en soc-anmälan lyckades ordna ett boende åt
honom. Han gjorde senare ett omval och började från början på ett annat program
som passade honom bättre. Vi möttes under åren som följde ofta i korridoren och
han visste inte hur han skulle tacka mig. Solskenshistoria!
Det andra citatet kommer från en flicka som hade fullt upp
med att revoltera mot allt som representerade vuxenvärlden. Det innebar att hon
var i skolan ungefär en dag varannan vecka. Det, i sin tur, innebar att hon
deltog vid ungefär var sjätte lektion. Undra på att hon tyckte att det var
rörigt, hon hoppade ju ständigt in i sammanhang som för henne var helt okända! Facit:
Hon avbröt så småningom studierna i stort samförstånd med alla lärare, hon hade
helt enkelt ingen som helst motivation att gå på gymnasiet.
Nu till poängen! Under de TRE därpå följande lönesamtalen
togs dessa två omdömen upp. Av tre olika rektorer (detta var en effekt av
omorganisationer). Alla började de: ”Det finns ju en del kritik mot dig och
ditt upplägg av lektioner”. Detta hade de kunnat läsa sig till i den sparade
utvärderingen. Eftersom deras arbetsbelastning knappast erbjuder de tillfällen
till lektionsbesök som jag vet att de önskar, blir denna typ av
utvärderingar nästintill det enda verktyg de kan ta till.
Så - visst ska elever få uttala sig om sina lärare! Men om
undervisningens kvalitet ska mätas bör det göras av elever som huvudsakligen deltar
i densamma. Och resultaten läsas av personer som också minns hur det var att
vara tonåring!
