Skolan - en mjölkko!

Vart tar pengarna vägen? Det är ju uppenbart att alla anser att vi i skolan, trots stora investeringar, presterar allt sämre. Jag har nu varit lärare i över 20 år. Jag noterar allt större grupper och allt fler undervisningstimmar, fördelade på allt fler kurser. Lägre anslag till läromedel, fortbildning och föreläsare. Så vart tar pengarna vägen? Inte hamnar de hos oss i alla fall, den saken är säker!

Lokalhyror. När jag en gång började som lärare betalade skolorna en närmast symbolisk summa i hyra för lokalerna. När skola kommunaliserades "marknadsanpassades" hyrorna och kommunerna kan ta ut (av de utbetalade statliga medlen) det de anser är ett marknadsanpassad hyra. På de skolor jag arbetat på är hyran idag många hundra procent högre än den ursprungliga. Ett enkelt sätt för kommunerna att balansera en (omöjlig?) budget?

Upphandling av tjänster. Vi lägger ut mycket på entreprenad. Städningen, till exempel. Jag känner till flera skolor där  kostnaden ytligt sett minskat radikalt sedan de gamla städarna sparkats och tjänsten istället upphandlats. Att det sedan också medfört andra kostnader i form av upprepade samtal och möten med städföretaget kring allt som inte fungerar, att annan personal får utföra en del av uppgifterna eftersom de inte utförts och utryckningar från bevakningsföretag för att inhyrd städpersonal inte informerats om larmrutiner tycks inte räknas. Dessutom har det ofta inneburit en stor omsättning av städpersonal eftersom vissa städfirmor inte haft en acceptabel personalpolitik.

Ett annat exempel på dyr upphandling gäller IT. Här är jag relativt insatt eftersom jag ju har en fördjupad kunskap inom området. Dessa upphandlingar sker på förvaltningsnivå, högt över huvudet på oss som jobbar på fältet. Resultatet blir ofta att vi, förutom stora kostnader, belastas med ansvaret att underlätta livet för företaget som tillhandahåller tjänsterna snarare än att kunna ställa pedagogiskt underbyggda krav.

Kort sagt: det känns ofta som om skolan, och de från statligt håll anslagna medlen, blivit en mjölkko för ett flertal kommersiella aktörer. Och det är inte eleverna som är vinnarna!

Inköpsstopp

I ett försök att komma tillrätta med ett stort underskott är vi belagda med inköpsstopp. Igen. Underskottet lär bero på ett oförmånligt upphandlande, i det här fallet av IT-tjänster. Am I surprised?

Det här med upphandling - vem sköter egentligen det? Inte vi lärare i alla fall. Jag kan ge ett kanske trivialt men talande exempel: personalrummets kaffeautomat. Vi har ett avtal med någon firma. På en maskin som inte fungerar. Ungefär tre av fyra gånger brygger den bara en fjärdedel av önskad mängd, blaskigt, dessutom. Tre av fyra muggar går alltså i slasken. Men vi är bundna av avtalet.

Ett annat exempel, som jag tror att jag nämnt tidigare: kopieringsmaskinen. Den kan inte häfta och inte heller kopiera på båda sidorna av papperet. Om någon försöker sig på dessa funktioner slammar den igen totalt. Alltså står 40 lärare och handhäftar. Vad kostar det, räknat i betald arbetstid? Och vad kostar det i extra papper? Miljötänk?

När det gäler upphandlingen av IT-avtal ställer jag mig ännu mer frågande. Vi har 1:1 när det gäller datorer, alla elever har alltså varsin dator. Men av någon anledning synkar inte dessa datorer med det upphandlade systemet. Jag ska kanske tillägga att jag är IT-pedagog. Jag kan de här grejerna. Vi har en fantastisk IT-tekniker på skolan. Han kan de här grejerna. Har någon frågat oss?

Inköpsstoppet då, vad får det för konsekvenser? Vi kan inte förnya läromedel. Vi kan inte gå på studiebesök. Vi kan inte ta in utomstående föreläsare. Vi kan inte bjuda in författare. Vi kan inte ha utbyte med andra skolor, varken i Sverige eller från andra länder. Vi kan inte prenumerera på digitala tjänster. Vi kan inte gå på fortbildning.

Vi är en skola med plats för 1500 elever. Vi är fullbelagda. Vi har stora klasser. Hur är det möjligt att vi inte får ekonomin att gå ihop? Var finns satsningen på skolan? I vems fickor hamnar pengarna? Hur kan vi påverka?