Visar inlägg med etikett härliga elever. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett härliga elever. Visa alla inlägg

tisdag 10 juni 2025

Att bli ifrågasatt - och ifrågasätta

 Nu är jag här igen. Betyssättning. Många slutbetyg för 9:or på väg till nästa steg. Och jag har aldrig, aldrig någonsin varit med om något liknande! Aldrig någonsin blivit så ifrågasatt! 

Lite bakgrund: jag har klassser av två typer, helt vanliga och klasser från lite mer priviligierade omständigheter. Det är de sistnämnda jag åsyftar. Mina "vanliga" elever känner sig helt tillfreds med sina betyg - och inte minst - sin utveckling under de år vi haft tillsammans. Det har gått bra för dem. 

Det har gått bra för "de priviligerade" också!  Men uppenbarligen inte tillräckligt bra. Jag har ägnat många timmar åt att besvara mail från frustrerade vårdnadshavare! 

 Det finns ett problem i "systemet" där de nationella proven (NP) för första gången bedöms med poäng som anses utgöra en helhetsbild. Det gör att en elev kan få ett sammanslaget resultat som jag anser inte kan överensstämma med min bedömning (den bedömingen delar jag med alla mina kollegor). Om en elev exempelvis har väldigt högt på det muntliga (i grupp med personer de vid provtillfället är väldigt trygga med, något vi pedagoger säkerställer), så kan det resultatet i sammanräkningen kompensera brister i de andra kriterierna, exempelvis läsförståelse och förmåga att formulera egen text. OM vi i vår sammanlagda bedömning skulle följa dessa direktiv skulle det innebära att elever går vidare till nästa steg - gymnasiet - med ett omdöme som inte överensstämmer med deras faktiska förmåga. Det kommer att framföras kritik mot detta.

Jag säger till mina elever att NP ska bekräfta det vi redan vet. När ett resultat är högre än förväntat erbjuds eleverna tillfällen under våren att visa att NP faktiskt visar en utveckling som motsvarar det betyget. Många har ignorerat den möjligheten. 

Nästa "problem" är ChatGPT. Många elever har anammat möjligheterna, men ser inte problemet med att låta en artificiell sekreterare utföra jobbet. Jag har lagt SÅ många timmar på att försöka informera dem! Och jag lägger SÅ många timmar på att utforma uppgifter som ska minimera möjligheten att lockas till att utnyttja detta. Samtidigt vill jag förstås att mina elever ska se och kunna utnyttja möjligheterna våra digitala resurser erbjuder. Därav samtalen kring detta.  Men jag kan inte sätta betyg på det ChatGPT producerat. 

Nästa "problem" är socialt. Jag ska naturligtvis inte beygssätta mina elever efter deras sociala kompetens - men...! Mina ämnen är kommunikativa. Eleven förväntas fungera som avsändare och mottagare. Jag har svårt att sätta högsta (men inte höga) betyg på en elev som selekterar vem de kommunicerar med, som himlar med ögonen när en annan klasskamrat yttrar sig, som inte respekrerar övergången mellan rast och lektion genom att fortsätta leka och skrika, som ständigt lämnar sin arbetsplats med klotter eller annat som jag måste städa bort efter lektion. Det är också kommunikation. 

Så: hur jag ifrågasätts:

- Ett gäng mer eller mindre ilskna och ifrågasättande mail från vårdnadshavare. Lika många elever som känner sig kränkta. Jag tycker mycket om varenda en av dem, och hade önskat att de kände sig stolta över vad de uppnått! Men jag är faktiskt utbildad på det här. Jag vet! Och jag sambedömer med lika kompetenta kollegor! Jag har 20 år från gymnasiet bakom mig och vet vad som förväntas av kunskaper bakom varje betyg.

Vad jag ifrågasätter:

De nationella proven. Ja, de ska vara vägledande, men bedömningen enligt Skolverkets mall måste i större utsträckning stötta pedagogens bedömning, dvs vara bättre utformade, alternativt tydligare i att de faktiskt bara är "stickprov". De berättande texterna (novellerna) bör helt strykas som alternativ att välja. Mitt främsta argument är att en novell är en uppgift som tar en professionell novellist många, många timmar att sammanställa.  Till skillnad från en producent av en argumenterande eller resonerande text, dessa texter produceras med kort tidsspan. Jag ser två saker: 1, begåvade elever ger sig på denna uppgift och misslyckas.  2, elever som inte har någon som helst koll på de andra texttyperna (pga exempelvis massiv frånvaro). Dessa kan lyckas eller misslyckas. Lotteri snarare än vägledande för bedömning. 

Elevernas syn på hur de på ett vettigt sätt ska agera i sin arbetsmiljö - dvs klassrummet - och hur de bemöter klasskamrater och behandlar sin miljö. Jag städar aldrig lika mycket som efter de "priviligierade". 

Sociala medier. Jag har elever som ägnar massor av tid åt att - ibland mycket framgångsrikt - exponera sig medialt. Men på stor bekostnad av självbilden. Vårdnadshavares ansvar? Vi arbetar för en mobilfri skola och ifrågasätts mycket för detta. 

Betygsinflationen - hur kan bilden av vad som är en godkänd instats gå från E till A? 

Jag är inte ung längre. Det är mest positivt - jag vet vad jag vet och jag kan vad jag kan. Jag vet att jag gör skillnad för så många unga människor varje dag! Det är därför jag blev lärare. Ett underbart jobb! Bekräftelse varje dag! Men också att bli ifrågasatt. Tuffare nu än tidigare. 

Ingen skugga över dessa elever! De är produkter av sin samtid. Jag älskar varenda en av dem! 

Jag vill ändå avsluta med mina "vanliga" klasser. Här har jag elever som utvecklast! Som lyssnat på mig och andra pedagoger, där de och deras vårdnadshavare haft stor tillit till det arbete vi tillsammans gör! Som inte ifrågasatt och känner sig helt trygga med att vi vill deras allra, allra bästa. Jag önskar den tilliten till alla vårdnadshavare! Börjar om med massor av 7:or till hösten, "vanliga" och "priviligierade" - ser fram mot det! 



onsdag 22 december 2021

Tårar och ilska

 Nu ska jag avslöja en hemlighet för er som inte arbetar i skolan! På våra lärarrum finns en whiteboardtavla med våra namn och kolumner. Så fort vi får en elev att gråta - vid ett utvecklingssamtal eller betygssamtal får vi sätta en pinne vid vårt namn. Detsamma gäller när vi får ett ilsket mail från en vårdnadshavare! Den som efter terminens betygssättning har flest pinnar vinner! 

NEJ! Detta är FAKE NEWS! Vi vill INTE att elever ska gråta! Vi vill inte heller att vårdnadshavare ska bli ilskna! Men vi vill ungefär det här:

- Vi vill att varje enskild elev ska lyckas med sina mål

- Vi vill att de målen ska vara realistiska utifrån förutsättningar och den arbetsinsatts eleven är kapabel att sätta in.

- Vi vill att elev och vårdnadshavare följer de råd och tips eleven får

- Vi vill att eleven även utanför skolan sover, äter och har en meningsfull fritid

- Vi vill att alla - inte bara vi  pedagoger- har förståelse för att varje individ är unik och därmed också har sina egna unika förutsättningar att utvecklas - men kanske inte alltid på det sätt som önskas

- Vi vill att eleven ska gå vidare i sitt liv på en nivå som de är bekväma med och där de kan blomstra - inte misslyckas, vilket är lätt hänt i en miljö som har för eleven "fel" fokus

- Vi önskar ibland att både elever och vårdnadshavare kunde känna glädje med "good enough"! Men vi vet också att dagens inte minst digitala värld ger en bild av att "perfekt" är det enda som duger. Men herregud, vem är  "perfekt"? Inte jag. Förmodligen inte du heller. Ändå är vi helt "good enough"! Förmedla det! 

Kort sagt: ha tilltit till pedogers omdömen! Och ha tillit till att vi inte har som mål att förminska - snarare att peka på realistiska möjligheter - och utmaningar!     

Varje tår från elev och ilsket mail från vårdnashavare går rakt in i hjärtat på en pedagog! Tro inget annat! 

Pinnarna på whiteboardtavlan får vi bara när någon elev har gjort ett litet framsteg - och tro mig - antalet på de pinnarna är hela skälet till att jag är lärare!Det enda skälet att vi valde det här yrket är att vi vet att vi gör skillnad! Varje dag! Ha tilltro till det - även när det känns obekvämt!


lördag 14 juli 2018

Pensionen närmar sig - inte


Det talas om att förlänga pensionsåldern. Jag kan på många sätt tycka att det är rimligt. När pensionsåldern fastslogs till 65 var medellivslängden betydligt lägre och de fysiskt tunga arbetena betydligt fler. Det behövs ingen superhjärna för att räkna ut att det skulle kosta ofantliga summor pengar att försörja en befolkning som slutar arbeta vid 65 men lever till 95, dessutom med ett antal mer eller mindre svårbehandlade och därmed dyra krämpor.

Den här frågan tycker jag måste vara flexibel, nästan på gränsen lika flexibel som en lärare måste vara varje dag. Jag känner flera människor som arbetar i fysiskt mycket tuffa miljöer och vars kroppar betalar ettt högt pris. Att tro att dessa människor kan fortsätta med det arbetet är löjligt. Mitt arbete är snarare psykiskt mycket påfrestande. När jag försöker tänka mig att fortsätta arbeta i samma tempo och med samma arbetsuppgifter som nu i närmare tjugo år så vill jag gråta!

Med dryga tjugo år i lärartjänst kan jag se att det som kräver allra mest energi är antalet sociala kontakter. Läraryrket handlar allt mer om att på ett personligt plan spela en avgörande roll i en ung människas liv. Som mest har jag haft drygt 200 elever i undervisning. Dessa elever har, med all rätt, förväntat sig en personlig stöttning, feedback, utveckling och massor av samtal. Det är helt omöjligt för en lärare att leva upp till, tro mig! Om jag ska orka fortsätta arbeta efter 65 så är begränsandet av antalet kontakter avgörande. Och det finns förstås en lösning!

Seniortjänster! En person med kanske mer än 40 års erfarenhet av ett arbete MÅSTE helt enkelt vara en näst intill oskattbar resurs! Jag tänker mig handledning av yngre medarbetare, administrativa uppgifter snarare än operativa och naturligtvis kundkontakt! I mitt eget yrke – lärare – skulle exempel på sådana (ytterst kvalificerade) uppgifter vara:
  • handledare för lärarstuderande
  • mentorskap och föräldrakontakt
  • pedagogisk resurs för elever med särskilda behov
  • deltagare i aktuella forskningsprojekt

Om jag efter 65 skulle erbjudas en sådan tjänst så tror jag att jag skulle kunna arbeta till jag stupade!



fredag 23 oktober 2015

Storsinthet!

Det här har varit en sådan där dag! En dag då jag på allvar förstår varför jag valde det här yrket. På skolan där jag arbetar har man slagit på stort för att uppmärksamma den internationella FN-dagen, även om den officiellt infaller imorgon, lördag.

För mig innebar det att jag hade hela dagen med den klass där jag är mentor. Vi tittade på filmer och diskuterade. Det handlade om FNs arbete i stort och deras arbete för utsatta flickor specifikt.

Wow! Vilka kloka ungdomar! Insiktsfulla! Storsinta och generösa! Jag är så stolt och glad över att få ha lärt känna dem och ta del av deras tankar!

Och så ovetande de är om att deras skola inom kort kommer att minska sin bemanning med nästan 10% och därmed också öka arbetsbördan för de lärare som blir kvar med minst lika mycket. Jag är SÅ ledsen, och ber härmed offentligt om ursäkt, men jag kommer inte att vara en av dem som bär denna extra börda! Inte för att jag är en av de lärare som sägs upp, utan för att jag har fått nog!

Hur jag resonerar?

Självklart tänker jag på mina elever! Jag har oerhört dåligt samvete för att några av dem tvingas byta lärare igen, flera i slutet av sina studier. Samtidigt upplever jag att det är just detta dåliga samvete som har försatt oss i den här situationen. Vi som arbetar i nära relationer med människor (nu inkluderar jag i princip alla offentliga uppdrag) har så länge försökt kompensera nedskärningar med ökat personligt engagemang. För min del är gränsen nådd. Nu orkar jag inte längre bära ansvaret för försämringarna, nu är det dags för dem som fattar besluten att också axla dem Jag hoppas att mina elever och deras vårdnadshavare ställer ansvariga till svars! Och att de inte bara får bra svar, utan också en bra lösning. Jag kommer inte att vara en del av den.

Med detta inte sagt att jag lämnar skolan. Jag bara flyttar mig till en verksamhet där man fortfarande har ambitionen kvar!