Schema

Jag har faktiskt arbetat på en skola där schemat användes som ett pedagogiskt verktyg. Det var ett lantbruksgymnasium där vissa kurser av naturliga skäl inte kunde planeras långt i förväg. Det är mycket svårt att träna skörd innan det finns någon skörd att skörda. Eller efter. Alltså lades schemat med bara någon veckas framförhållning. Elever och lärare förväntades vara på plats mellan vissa klockslag. Detta innebar att även vi kärnämneslärare kunde önska mer eller mindre intensiva perioder med eleverna. En heldag med föreläsning, diskussionsforum och egen reflektion är inte att förakta! När adepterna sedan levererat sina alster kunde jag undanbe mig deras närvaro under en period för att få tid att begrunda dessa.

Annars utgör schemat ofta ett näst intill oöverstigligt hinder när det gäller flexibilitet. Ett år tvingades jag ha två pass engelska med en fordonsklass, det ena på 100 minuter och det andra på 20. Ursäkta, men vad får man gjort på 20 minuter? Och hur orkar man hålla koncentrationen i 100 minuter? Nu ska ändå nämnas att dessa tappra gossar använde den kortare tiden till ”prov” och den längre till läsning och kontemplation. Som så ofta klarade de flesta uppgifterna trots de givna ramarna, inte tack vare dem.

Om man nu på allvar vill satsa på lärares fortbildning kanske kursen ”Att undervisa elever i tidsintervaller som strider mot all pedagogisk logik” vore ett alternativ?