Elevinflytande

Jag hade en gång på fordonsprogrammet en elev som jag ofta tänker på. Han var finsk rom. Egentligen är kanske inte hans etniska bakgrund det mest intressanta, men jag återger den ändå för att kanske kunna slå hål på en och annan fördom. Hans pappa hade en bilverkstad som han hoppades att sonen en dag skulle ta över. Men han ville att sonen skulle ha en bättre utbildning och kanske kunna lyfta företaget ytterligare. 

Sonen hade en historia från högstadiet av skolk. Pappa kom därför till skolan oanmäld flera gånger i veckan för att kontrollera att sonen verkligen var på plats. Helt i onödan – han var alltid där. Och mycket angelägen att lära sig – allt. Kärnämnena stod inte så högst på hans ”gilla-lista” men han var helt inställd på att klara även dessa. Detta innebar inte bara att han själv alltid var på rätt plats vid rätt tid, även hans klasskamrater jagades av honom tills de också infann sig.

Vi lärare förväntas planera och lägga upp arbetet tillsammans med eleverna. I denna demokratiska anda presenterade jag ett nytt moment och bjöd in klassen att föreslå hur vi skulle arbeta. Gossen räckte upp handen. Tittade mig stint i ögonen och sa:

”Det skrämmer mig att inte du vet det… Jag satsar min dyrbara tid på att vara här och det minsta jag kan begära är väl att ni lärare vet vad jag behöver kunna och hur jag ska lära mig det… bara säg till mig vad jag ska göra så gör jag det!”

Jag tror att han satte fingret (ett av dem) på ett av de övergripande problemen i skolan: eleverna förväntas inte ha tilltro till lärarens förmåga att planera och genomföra undervisningen.

 Med den här killens godkännande, och därmed hela klassens, styrde jag undervisningen till 100%. Jag har aldrig uppnått så goda resultat. I skarp kontrast med de styrandes önskemål. 

Om man nu på allvar vill satsa på lärare fortbildning kanske kursen ”Att få elever att tro att de kan påverka kursernas mål” kan vara ett alternativ?