Betygshets

 Jag är helt utmattad! I veckan hade vi läsårets första utvecklingssamtal. Syftet är att kartlägga elevernas samlade studiesituation och samla ihop resurserna: skola, eleven själv och hemmet. Jag fick - förstås - massor av kritik. Jag är inte tillräckligt tydlig med vad som krävs. Eleverna får inte visa vad de kan. De vill ju ha A och får inte veta vad de behöver visa. Och jag blir så matt! 

Jag vill jämföra skolan med en trafikskola. Körkortseleverna kommer dit med varierande förkunskaper. Några har övningskört massor innan, andra har aldrig startat en bil. Körskolans uppdrag är ändå densamma: att steg för steg visa eleverna vad som krävs. Några av nybörjarna kommer att visa sig ha oanade talanger, andra behöver massor av körtimmar innan de fattar hur pedalerna samarbetar. INGEN förväntar sig att eleverna ska klara en uppkörning första dagen. ALLA förväntar sig att utbildningen ska resultera i ett körkort. Det borde vara precis likadant i förväntningarna på den vanliga skolan. 

Eleverna i högstadiet har tre år på sig att inhämta kunskaper som bedöms hela vägen, men räknas på allvar i årskurs 9. De har alltså tre år på sig att få motorstopp, felberäkna väjningsplikten, göra misslyckade fickparkeringar och halka på pedalerna. Jag vågar till och med påstå att det är de som under utbildningen gör flera misslyckanden, och reflekterar över dessa, som i slutänden blir de bästa chaufförerna. 

Jag är en proffessionell utbildare! Jag vet precis vad eleverna behöver kunna för att att erövera sitt körkort. De behöver gå igenom en pedagogiskt utformad utbildning med möjlighet att prova momenten, eventuellt för att misslyckas och prova igen. Vad de INTE behöver är att utsättas för en uppkörning innan de är redo. 

Så, kära vårdnadshavare, jag vet att ni vill väl. Tro mig, det gör jag också! Men det är också min bestämda uppfattning att mitt huvuduppdrag INTE är att ordna uppkörning för de som tror sig vara redo för det, utan att säkerställa att alla får den kunskap, övning och insikt som behövs för att i ett längre perspektiv navigera säkert i livets kunskapsdjungel. 

När vi sedan kommer till uppkörningsdagen, ja, då är ett E ett godkänt betyg. Betydligt svårare att uppnå än när de flesta av oss vuxna gick i skolan och önskade betyg 3 eller G. Ett C visar stor skicklighet, motsvarande gamla tiders 4 eller VG. Ett A är nästan utpoiskt och läser man kriterierna noga så krävs betydligt mer än av tidigare 5 eller MVG. 

Så det jag vill förmedla till elever och vårdnashavare: sluta betygshetsa, framför allt under de första åren på ett nytt stadium! Följ lärarens instruktioner och var tryggt förvissad att dessa kommer att leda till resultat! Kanske inte imorgon, men med övning och fokus så kommer det att bli bra!