Så till något som faktiskt funkar! Två-lärar-system! Jag har i min tjänst förmånen att med en av grupperna dela lärarskapet med en helt fantastisk kollega! Vi möter tillsammans ungefär 25 av de elever i årskurs 8 som har det allra svårast - av olika anledningar. Några är ganska nyanlända, andra har det allmänt svårt med inlärning och resten saknar fungerande strategier. MEN vilket jobb vi gör! Nobelpris vore på sin plats!
Tänk dig själv: en lysande pedagog som genomför en väl genomtänkt lektion och en lika lysande pedagog som minglar runt bland eleverna, stöttar och kollar att alla är med på tåget. Tänk dig dessutom att en av dessa pedagoger (inte jag) älskar rollen som diktator och upprätthållande av alla tänkbara restriktioner, medan den andra (jag) kan vara den snälla och förstående. "Bad cop / good cop". You get it. Den minglande pedagogen (ja, vi växlar, beroende på lektionens innehåll) spelar dessutom rollen av "frågvis idiot" och ställer alla de frågor till den undervisande pedagogen som hen uppfattar behöver ställas. Vi är helt olika, både i ålder, kön och ämnesinriktning, vilket sammantaget är en stor vinst!
Jag har också förmånen att vid några lektionstillfällen i veckan ha en elevassistent närvarande. Det är också mycket givande, inte minst för den person som assistenten stöder, uteslutande en person med behov av att utan väntan kunna bolla instruktioner och arbetsinsats med. Vi har fantastiskt duktiga elevassistenter! Men det kan ändå inte mäta sig i behållning till att ha ytterligare en pedagog närvarande!
Två vuxna i rummet innebär dubbelt mandat då det gäller tillit till det förmedlade innehållet. Läraryrket har ju tyvärr utarmats på just tillit. Att ifrågasätta och utmana har blivit standard. Jag tror att eleverna är de stora förlorarna i den utvecklingen! Jag skulle verkligen önska att både elever och vårdnashavare hade en betydlit större tillit till att vi pedagoger vet vad vi gör. Och jag kan verkligen se hur två-lärar-systemet bidrar till det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar