Nya utmaningar för alla!

 Vi lever just nu i en galen värld! Pandemin är ofattbar! Jag böjer mitt huvud i respekt för personalen i vården! Och mitt hjärta blöder för alla som förlorar sin arbetsinkomst! MEN! 

Jag tror inte att de som inte arbetar i skolan förstår de utmaningar vi som gör just detta ställs inför! Och då inkluderar jag eleverna, detta är deras arbetsplats också!

- Vi arbetar lika hårt som vanligt för att försöka handleda eleverna att uppnå kunskapskraven

- Vi försöker förmedla dessa kunskaper även digitalt - just nu samtidigt elever på plats och elever på distans. Två heltidsjobb.

- Vi försöker hantera alla de tekniska problem som uppstår i och med detta

- Vi hanterar (så gott det går) elevers och vårdnadshavares frustration

- Vi täcker för sjuka kollegor (eftersom budgeten för vikarier är slut, parallelllt med oviljan att bjuda in utomstående presumtiva smittade vikarier)

Vi går på knäna! Jag har under mer än 20 år i läraryrket aldrig upplevt en liknande arbetsbelastning! Så vad skulle jag behöva? OK, här kommer listan:

- Referenser! Ta del av hur andra gör! Inte uppfinna hjulet helt själv om och om igen!

- TID! Stöd i att prioritera mellan planering, fortbildning i verktyg, genomförande, bedömning av digitalt producerat material. Bara att bjuda in elever till digitala lektioner tar i dagsläget flera procent av det som anses vara veckoarbetstid. 

- Andra kompetenser! Soc, specialpedagoger, psykologer. Någon som tar vid där den "vanliga" pedagogiken inte räcker till. Ännu mer tydligt nu när eleverna inte alltid är på plats "under våra vingar". Hur fungerar åtgärdsprogrammen i dessa tider och på vems ansvar ligger det att se till att dessa åtföljs? Jag vet inte hur. 

- Teknisk support värd namnet! Nu hänger mycket på att någon kollega råkar veta något. Jag är ändå hyfsat "digital" men stöter ändå på massor av problem på en nivå som inte borde vara möjlig! 

Jag känner mig som en vingklippt duva. Eller kanske snarare som riddaren i Monty Pythons film: "Vi tar bort din högra arm. Sedan den vänstra. Och ett ben. Eller två. Vad tänker du göra nu?" 

Jag: "Bite your leg!" Vi tar oss ur det här också!